LOM-hört 22

 

 

Årgång 12, mars 2005

 

Red: Henrick Blank m fl

 

I detta nummer:

 

1.     Ordföranden har ordet (s. 1)

 

2.     Välkommen till årets LOM-inventeringar (s. 1)

 

3.     Årsmötet 2005 (s. 2)

 

4.     Årsavgiften 2005 (s. 2)

 

5.     Vykort på storlom finns numera att beställa (s. 2 )

 

6.     Vattenskotrar (s. 2)

 

7.     Bedömningsgrunder för miljöpåverkan” – på basis av kvicksilver i lomägg (s. 3)

 

8.     Insamling av okläckta lomägg (s. 4)

 

9.     Ny styrelsemedlem i Svenska LOM-föreniningen (s. 4)

 

10. Ordet fritt… Lom-Lisas berättelse (s. 5)

 

11. Artporträtt – storlommen (s. 6)

 


Ordföranden har ordet... (Av Ove Arnoldsson)

 

Ytterliggare ett verksamhetsår är till ända och ett nytt, det 12:e,  har börjat. Jag hälsar alla välkomna! När jag skriver detta, i mitten av mars, ligger isarna tjocka ända nere i södra Sverige. Men som vi känner till så är vädret ombytligt och fortare än vi anar släpper vintern sitt grepp och lommarna återvänder från sina vintervisten.

 

Glädjande är att antalet rapportörer stadigt, men sakta har ökat. Vid en avstämning den 15 februari var antalet rapportörer 112 personer. Emellertid får vi inte slå oss till ro med den positiva utvecklingen, vi behöver hela tiden ett nytillskott av rapportörer. Välkomna alla nya inventerare, hoppas vi kommer att få se era rapporter i många år framöver. Ett särskilt tack till Er, ett 60-tal personer, som varit med sedan startåret 1994.

 

I förra numret av LOM-hört nämnde jag att vi hade beslutat om att utöka styrelsen med en ledamot. Valet föll på Uno Skog, välkommen Uno! Uno kommer i huvudsak att arbeta med den mer utåtriktade verksamheten. Föreningen behöver höras och synas mer i press och media. Uno presenterar sig själv kortfattat längre fram i tidningen.

 

I årets första nummer av ” Ornis Svecica” finns bland annat en artikel om kvicksilverhalten i lomägg. Artikeln bygger till stora delar på analyser av de ”rötägg” som samlats in i samband med inventeringarna. Utan denna samlade arbetsinsats av flera medlemmar så hade vi inte kunnat ställa samman den nya kunskap som vi nu har om ett ständigt aktuellt natur och fågelskyddsproblem. Mer om detta längre fram.

 

Till sist: Det här utskicket går ut till alla personer som under 2004 har visat intresse för vår verksamhet genom att kontakta Projekt LOM med frågor, uppgifter om lommarna m.m.  Alltså inte bara till Dig som är kvalificerad för medlemskap under 2005 genom att ha rapporterat under 2004och/eller betalt medlemsavgift. Vi uppskattar det intresse som Du visat för föreningen och vi hoppas naturligtvis att Du följer upp med ett medlemskap i Svenska Lomföreningen.

 

VI BEHÖVER BLI FLER INVENTERARE; UPPMANA VÄNNER OCH BEKANTA TILL ATT FÖRENA NYTTA MED NÖJE. BLI LOMINVENTERARE!

 

 

VÄLKOMMEN till årets LOM-inventeringar

 

Med det här utskicket bifogas bland annat inventeringsblanketter och handledning inför årets inventeringar. Materialet kan även hämtas hemma via föreningens hemsida.

 

Även om vi kan glädjas åt en långsam men stadig tillväxt av antalet rapportörer under de senaste 4-5 åren, så är det fortfarande samma kärnstyrka på ungefär 60 personer som medverkat nästan varje år sedan starten 1994 som står för huvuddelen av rapporteringen. Och alla dessa har under den här perioden blivit tio år äldre, så vi välkomnar fler inventerare.

 

För storlommens del kan vi också glädjas åt en viss ökning av antalet rapporterade par. Däremot har antalet rapporterade smålomspar legat på ungefär samma nivå under de senaste åren. Således gäller fortfarande samma bedömning som tidigare år, dvs. att antalet rapporter har varit tillräckligt för meningsfulla beräkningar och bedömningar av häckningsresultatet för de två lomarterna, men att antalet rapporterade par inte får minska ytterligare alltför mycket om en fortsatta verksamhet skall vara meningsfull.

 

Så fortsatta inventeringsinsatser behövs på minst samma nivå som tidigare år. Och som "belöning" får Du ju också ta del av fina naturupplevelser vid smålomsgölarna och storlomssjöarna.

 

VÄLKOMMEN TILL LOMSJÖARNA OCH ÅRETS INVENTERINGAR!

 

 

Årsmötet 2005

 

Årets årsmöte äger rum vid Store Mosse Nationalpark, lördagen den 16 april kl 10, med sedvanliga och stadgeenliga förhandlingar (se separat kallelse). Vill Du deltaga vid årsmötet, meddela helst detta i förväg, och senast måndag 11 april, till Owe Arnoldsson; tel. 0371-521 00 eller 0485-441 15; e-post owe_arn@hotmail.com (för att underlätta de praktiska arrangemangen med lokal, fika m.m.).

 

 

Årsavgiften för 2005

 

Årsavgiften för år 2005 är oförändrad, 100 kr, och frivilligt att betala för dem som har rapporterat om lommar för år 2004. Som kriterium för medlemskap gäller alltså betald årsavgift eller att man rapporterat under närmast föregående år - men naturligtvis helt fritt att göra både och. - Årsavgiften betalas in på postgiro 123 14 65-4, och var noga med ange namn och adress på inbetalningskortet. Varje år är det ett fåtal medlemsavgifter där vi inte kunnat spåra avsändaren.

 

Detta är sista utskicket av LOM-Hört m.m. till de personer som inte har vare sig betalt medlemsavgift för 2004, eller medverkat med rapporter från förra året.

 

 

Vykort på storlom finns numera att beställa

 

Numera finns det möjlighet att beställa vykort på storlom från LOM-föreningen (via Ove Arnoldsson). Vykorten finns med två motiv, ett med vacker närbild på simmande storlom och ett med storlommar på lite längre avstånd som simmar stämningsfullt insvepta i lätt morgondis. Du kan själv se motiven om du går in på LOM-föreningens hemsida. De förträffliga bilderna har tagits av Bosse Haglund. Priset för vykorten är 5 kr/st + porto.

 

 

Vattenskotrar (av Mats Eriksson)

 

Under sommaren 2004 fastställde regeringen nya regler för trafik med vattenskotrar. Det är tillåtet att köra vattenskoter i allmänna farleder, och sådana finns utefter kusterna och i en del större insjöar som ingår i kanalsystem (Göta kanal, Dalslands kanal m.fl.) i landets södra och mellersta delar. Därutöver skall landets länsstyrelser peka ut ett antal ”redan störda” områden där trafik med vattenskotrar kan ske utan några större olägenheter, t.ex. vad gäller buller eller negativ påverkan på bland annat fågellivet. Naturvårdsverket har också gett länsstyrelserna ett uppdrag att ta fram förslag på sådana områden.

 

Enligt de nu gällande reglerna får länsstyrelserna ta beslut om att tillåta användning av vattenskotrar i vattenområden där de bland annat inte "medför risk för skador ve betydelse för växt- eller djurlivet", enligt den inte helt lättbegripliga författningstexten. Det är LOM-föreningens bedömning häckningssjöar för storlommen och viktiga fiskesjöar för smålommen tveklöst kan inräknas i den kategori av vattenområde som enligt bestämmelserna inte får öppnas upp för vattenskotrar. Föreningen har i en rundskrivelse till landets länsstyrelser informerat om vår inställning, och vi har också erbjudit länsstyrelserna att ta del av deras förslag på vattenområden som de önskar öppna upp för trafik med vattenskotrar, för att kunna stämma av mot den ganska omfattande information som föreningen nu har om häckningsplatser för storlom och fiskevatten för smålom i landet.

 

Under de senaste månaderna har ett antal överträdelser mot de nya bestämmelserna prövats i tingsrätten på skilda håll i landet. Genomgående har man frikänt de anklagade, bland annat med hänvisning till att det svenska regelverket inte har ansetts vara förenligt med de EU-direktiv som skall styra upp den nationella tillämpningen. Ett av besluten har överklagats av Kammaråklagaren men det är "i skrivande stund" inte klart om Hovrätten tar något beslut om prövningstillstånd. Så det aktuella rättsläget är alltså en aning oklart.

 

Det vore värdefullt att få bättre information om hur utbrett bruket av vattenskotrar är, både inom tillåtna och icke tillåtna vattenområden och framför allt i storlommens häckningssjöar och smålommens fiskevatten. Lämna gärna den här typen av information tillsammans med rapporteringen i höst. De uppgifter som kan vara värdefulla är:

·         Tid och plats (sjö) för trafiken med vattenskotrarna. Hur många vattenskotrar?

·         Har vattenskotrarna använts vid regelbundet och vid upprepade tillfällen eller bara tillfälligtvis.

·         Dessutom kan man gärna informera de som kör vattenskotrarna om det olämpliga i att använda dem i sjöar med häckande storlommar eller fiskande smålommar. Att köra vattenskoter i lomsjöarna visar helt enkelt på dåligt omdöme och bristande respekt för naturvärdena i sjön, och kanske även för dem som bor kring sjön - och det alldeles oavsett vad regelverket säger.

 

 

”Bedömningsgrunder för miljöpåverkan” – på basis av kvicksilver i lomägg (av Mats Eriksson)

 

I Nordamerika har frågor kopplade till spridning av kvicksilver i sötvattensmiljöer och anrikning i näringskedjorna blivit alltmer uppmärksammade. Man har i flera undersökningar också analyserat halterna av kvicksilver i ägg samt blod- och vävnadsprover från svartnäbbad islom, eftersom man bedömt att arten med sin fiskdiet och i egenskap s.k. toppredator i slutet av olika näringskedjor kan vara en lämplig indikator. I Nordamerika uppträder den svartnäbbade islommen i stor utsträckning i samma typ av näringsfattiga klarvattenssjöar där vi i vår del av världen återfinner storlommen, så resultaten från de nordamerikanska studierna är definitivt intressanta också för oss. (Storlommen och den närbesläktade stillahavslommen återfinns i huvudsak i betydligt mer arktiskt betonade miljöer i Nordamerika.)

 

Med ledning av analysresultat från 577 ägg, insamlade under perioden 1995-2001, har man nu föreslagit ett system för att bedöma exponeringen för kvicksilver i sötvattensmiljöer på basis av halterna i islomsägg: 0-0,60 ppm våtvikt (eller 0-2,28 ppm torrvikt) svarar mot en naturlig bakgrundsnivå, 0,60-1,30 ppm våtvikt (eller 2,82-6,10 ppm torrvikt) svarar mot en viss påverkan av mänskliga verksamheter men låg risk för negativa effekter på lommarna fortplantning och halter däröver mot en påverkan av sådan omfattning att man inte kan bortse från risken för störningar på fortplantningen. Vid halter över 2,00 ppm våtvikt (eller 9,37 ppm torrvikt) föreligger en mycket allvarlig belastning.

 

Naturligtvis måste man vara försiktig med att kritiklöst tillämpa dessa gränsvärden för svenska förhållanden och de två svenska lomarterna. Men det är ändå intressant att notera att halterna i svenska storlomsägg insamlade vid sjöar utan någon försurningspåverkan genomgående ligger inom det intervall som svarar mot en naturlig bakgrundsbelastning, medan ägg från försurningspåverkade sjöar ofta har halter svarande mot en viss påverkan men fortfarande en låg risk för negativa effekter. Smålommen uppvisar genomgående högre belastning: I ägg från skilda håll i södra och mellersta Sverige har vi noterat ett kvicksilverinnehåll som klart ligger inom riskzonen för störningar i reproduktionen, med ledning av de nordamerikanska riktvärdena.

 

De nordamerikanska förslagen till gränsvärden redovisas i en artikel av David Evers med flera; ”Common loon eggs as indicators of methylmercury availability in North America”, publicerad i tidsskriften ”Ecotoxicolgy”, 12 (2003), sidorna 69-81. Och resultat från analyser av kvicksilverhalterna i lomägg som samlats in inom ramen för Projekt LOM har nyligen publicerats i en artikel med titeln "Kvickilverbelastningen hos svenska smålommar och storlommar" i "Ornis Svecica", 15 (2005), sidorna 1-12, med Mats Eriksson och Peter Lindberg som författare.

 

 

Insamling av okläckta lomägg (av Mats Eriksson)

 

Under de senaste åren har en ny aspekt av problematiken kopplad till kvicksilver uppmärksammats. Man har blivit alltmer medveten om att en "pool" av kvicksilver som under flera år har byggts upp skogs- och myrmark samt i sjösediment genom transport via luft och nederbörd från ganska avlägset belägna utsläppskällor. Från denna "pool" frigörs kvicksilver både till sjöar och grundvatten och det blir därmed biologiskt tillgängligt för bland annat fisk och fiskätande fåglar. Det finns alltså anledning att även i fortsättningen följa hur kvicksilverbelastningen förändras för de båda lomarterna och således ett fortsatt behov av att icke kläckta "rötägg" samlas in och analyseras.

 

LOM-föreningen saknar i dag resurser för mer omfattande analyser, men vi vill ändå fortsätta med att ta emot insamlade in ägg och hoppas att senare kunna finna medel för att få dem analyserade. LOM-föreningen har ett tillstånd från Naturvårdsverket som gäller till och med 2009. Vill du samla in kvarlämnade okläckta ägg måste Du ha med dig en kopia av tillståndet. Hör av Dig till Peter Lindberg (tel 031- 773 36 42, mobil 070-209 23 15, e-post peter.lindberg@zool.gu.se) eller Mats Eriksson (tel 031.94 87 91, mobil 070-609 94 33, e-post mke.eriksson@swipnet.se) om Du behöver en kopia av tillståndet. Samla inte in några "rötägg" utan att först ha fått en kopia av tillståndet.

 

Insamlade rötägg läggs i dubbla fryspåsar, som noggrant knyts till. Lägg ett papper med uppgift om lokal, insamlingsdatum och namn skrivet med blyerts eller vattenfast spritpenna i en tredje plastpåse om ägget eller märk ägget med vattenfast  spritpenna. Ägget paketeras väl i hushållspapper eller tidningspapper i en kartong så det tål transport utan att gå sönder. Sänd paketet till Peter Lindberg, Zool. Inst, Göteborgs Universitet, Box 463, SE 405 30 Göteborg och märk paket med "Till Frys", så tar vaktmästeriet hand om paketet och placerar det i rätt frysbox. Ev kan portoutlägg utgå.

Äggen blåses senare och ägginnehållet läggs över i glasburkar för frysförvaring innan analys. Skal och skalrester används för mätning av skaltjocklek.

 

 

Ny styrelsemedlem i Svenska LOM-föreningen (av Uno Skog)

 

Nyinvald i LOM-föreningens styrelse är Uno Skog som här presenterar sig själv så här:

”Jag är uppväxt i Årjäng i västra Värmland och har tillbringat mycket tid i skogarna där. Skogen och skogsfåglarna ligger mig varmt om hjärtat. Intresset för lommarna har jag burit på i många år men först när Håkan Lindblom invigde mig i den ädla konsten att inventera smålom i hans väldokumenterade hemmamarker kom jag igång. Håkan gav mig många goda råd och tips. Till yrket är jag biolog och jobbar sedan ett knappt år tillbaka på länsstyrelsen i Dalarna med hotade arter. Min familj inkluderar fru och två små barn.”

 

 

Ordet fritt…

 

I detta avsnitt av LOM-hört är det fritt för vem som helst att bidra med text till lom-intresserade. Det kan vara allt ifrån en ren naturskildring till arga insändare. Liksom i föregående nummer bidrar Karen Lund (alias Lom-Lisa) om en lomupplevelse. Denna gången utspelar sig händelserna på våren och förhoppningsvis kan texten inspirera oss alla inför den stundande vårens ankomst. Bidrag till ”Ordet fritt…” skickas till Henrick Blank. 

 

Lom-Lisas berättelse

Nu är den här igen… den rödögda, vaksamt skygga fågeln. Fågeln som klär av mig vinterns överflödsfett och sätter guldkant på min sommar. Fågeln med den utsökt mönstrade fjäderskruden, med den stolta huvudhållningen och med en röst som får den ovetande att rysa. Ropet från urtiden.

 

Det är vår vid Fiskaretorpet. Jag är ensam här med vitsipporna, med fågelsången och med löven som kommer krypande ut ur knopparna med en sådan fart att jag nästan ser rörelserna, ser hur skogsranden skiftar och grönfärgen breder ut sig som en varm famn.

 

I Norra Vixen häckar tre par storlom. Jag sitter på en klipphäll och värmer ärtsoppa på stormköket. Lomparen ropar på varandra, möts markerar revirgränser med bestämda kroppsrörelser och seglar sedan åt varsitt håll… fridsamt och försynt. Vid en holme flyter ett långsmalt, knotigt trästycke i vattenbrynet. Det visar sig vara en lom som spanar in mig. Jag gissar att den vaktar maka på bo, och för att få det bekräftat går jag ut på en udde, varifrån jag ser andra sidan av holmen. Och jag får rätt. Illa dold bakom visset fjolårsgräs syns siluetten av en ruvande lom… så utsatt för mänskliga aktiviteter störningar… så sårbar! Bara några svallvågor från en fortgående båt, en kanotist som stiger i land, en fiskare som metar för nära… och det blir ingen avkomma i år.

 

Det är 6 år sedan en unglom föddes i Norra Vixen. Men ödet vill annorlunda, kommer det ur de två stora brunprickiga äggen två små mörka uppnosiga dunbollar. Efter någon dag på boet kan de simma, dyka ned och flyta upp som små korkar. Och vilka föräldrar de har! Det finns inga bättre i hela världen! De har de små emellan sig, intill sig, uppe på sig… alltsammans för att skydda dem mot livets farligheter.

 

Små dunbollar blir stora dunbollar och efter 2-3 månader blir dunen till ljusa fjädrar, och vingarna får kraft att bära. Vackra som föräldrarna blir det först till nästa vår… unga lommar är smutsvita, tunna, långhalsade och vassnäbbade varelser, inte alls några skönheter. På sensommaren samlas gärna stora flockar på 10-20 fåglar innan de ger sig iväg från vårt land, men även mitt i häckningssäsongen kan man få se flockar av lom. Det är unga fåglar, som likt människoungdomar roar sig med att leka, dansa och söka efter en partner att dela resten av livet med.

 

Vilka varelser dessa fåglar egentligen är! De är förebilder för det perfekta parförhållandet, det perfekta föräldraskapet... Och ingenting vet de om de vi kallar moral. De är bara så av naturen.

 

Har du sett lommarna dansa? I skymningen? En sommarkväll?

 

Det har jag, och jag blev betagen. Det var som vattenälvor … de kom från ingenstans … dök upp ur vattnet … en efter en tills de hade format en ring. Där rörde de sig med bugningar och nigningar, dök ned och kom upp allt medan de undslapp sig melodiska läten likt musik till dansen. De mätte sig med varandra bröst mot bröst, halvlyfte och slog med vingarna… Efter en stund försvann de… en efter en, lika overkligt som när de gjorde entré. Dansen var över. Jag satt på stranden länge… andäktig som jag hade just bevittnat en ritual i gränslandet mot det övernaturliga.

 

Inte underligt att lomfåglarna tidigare blev betraktade som heliga djur, som drunknade människors andar, men även som budbärare om än det goda än det onda varslet. Det kunde vara åska, regn eller ond, bråd död. Människor har fruktat lommen så mycket att man korsade sig, när man hörde ropen. I vår tid är det ingen som fruktar lommen. Däremot har den grund till att frukta oss. Lommarna tillhör de fågelarter som hotas av utrotning. De är känsliga och hänsynskrävande.

 

Om vi blott tar den nödvändiga hänsynen får också våra barn och barnbarn möjlighet att uppleva vattenälvarnas rituella dans och höra de ödesmättade ropen, när de klingar över vattnen i stilla sommarkvällar. De får lyssna till en röst från den tiden då dinosaurierna regerade på jorden. De får lyssna till rösten från urtiden.

 

 

Artportätt - storlommen

 

Under denna rubrik är det tänkt att vi på LomLOM-hört ska porträttera världens fem lomarter, storlom, smålom, vitnäbbad islom, islom och stillahavslom. Även om man engagerar sig mycket i lommarna kommer man ofta på sig själv att det är många saker man inte vet eller har glömt av när det gäller lommarna. Med dessa artporträtt vill vi sammanställa lite övergripande information om lommarna som ni läsare kan använda som snabb pausläsning och framtida uppslagsinformation. Den här gången är det storlommens tur att presenteras.

 

Storlommen -  en svensk karaktärsfågel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förekomst och flyttning

Storlommen är trots sitt namn inte den största av världens fem lomarter, utan det är den vitnäbbade islommen. Storlommen häckar i norra Europa, Nordamerika och Asien. Storlommens flyttningsmönster är mer komplext än smålommens. Merparten av de svenska fåglarna övervintrar i medelhavet eller i Svarta havet, men en del individer väljer istället atlantkusten, från Norge i norr till Frankrike i söder. Det svenska beståndet av storlom är stort och stabilt. Den finns över hela landet utom på slätterna. Vanligast är den i skogs- och fjällsjöar med god tillgång på fisk. Totalt uppskattar man att det svenska beståndet uppgår till mellan 5500 och 7000 par, vilket utgör ca hälften av hela beståndet i Västeuropa.

 

Häckning, föda och livsmiljö

Boet som oftast består av en enkel grop ligger ofta alldeles intill vatten. Till skillnad från smålommen häckar storlommen vid fiskrika sjöar. Normalt födosöker de även i de sjöar de häckar, men kan även födosöka i andra närliggande sjöar. Storlommen lever till största delen av fisk som den fångar under djupa dykningar. Även bottendjur och groddjur ingår i storlommens diet. Typiska storlomssjöar är näringsfattiga och belägna i barrskogsområden. Normalt lägger storlommen två ägg som ruvas i ca en månad. Efter ytterligare två månader är ungarna flygfärdiga.

 

Hot och skyddsstatus

Textruta: Visste du att…
Storlommarna i norra Ryssland flyttar på ett komplicerat sätt. När de drar söderut flyger de över Sibirien direkt ner till Svarta havet. När de sedan återvänder flyger de en annan väg via Östersjön och Ishavskusten tillbaka till häckplatserna i norra Ryssland. Det gör att storlommarna flyttar i en stor cirkel och fenomenet kallas ”ögleflyttning”.
Storlommens bestånd i Sverige har varit stabilt under en lång tid, vilket gör att arten inte längre är rödlistad, dock är den upptagen på EU:s fågeldirektiv då dess bestånd i Europa inte är lika stabilt. Det är faktiskt så att Sverige tillsammans med Finland hyser uppemot 100 % av EU:s häckande storlommar. Man kan därför säga att storlommen är en typisk fågel för Sverige. För att vi ska fortsätta ha ett gott bestånd av storlom är det viktigt att hoten mot storlommen inte växer. Storlommen är mycket känslig för störningar under häckningen och mänskliga aktiviteter i närheten (minst 200 m) från boplatser bör om möjligt undvikas. Även om storlommen är ganska försurningstålig utgör försurningen med den fiskminskning och ökade metallbelastning som följer också ett hot.

 

Storlom på 9 språk

Norska:                               Latin:                                  Tyska:

Storlom                               Gavia arctica                       Prachttaucher

 

Danska:                               Engelska:                            Holländska:

Sortstrubet lom                   Black-throated diver           Parelduiker

 

Finska:                                Franska:                              Spanska:

Kuikka                                Plongeon arctique               Colimbo arctico

 

Textruta: LOM-Föreningens styrelse
 
·	Owe Arnoldsson (ordf.), Arnåsholm, 330 26 Burseryd; tel. 0371-521 00, 0485-441 15, owe_arn@hotmail.com
·	Jenny Pleym (sekr), Tyvik 1, 511 74 Skephult; 033-35 30 13, Jenny.Pleym@boras.se
·	Karen Lund (kassör), Oxtorgsgatan 12 D, 575 38 Eksjö; tel. 0381-140 11 (kväll), 0381-355 56 (dagtid)
·	Mats Eriksson, Tommered 6483, 437 92 Lindome; tel. 031-94 87 91, 070-609 94 33, mke.eriksson@swipnet.se
·	Henrick Blank, Västra Storg. 33 A, 553 15 Jönköping; tel. 070-304 10 11, henrick.blank@webaid.se
·	Peter Lindberg, Zoologiska inst., Box 463, 405 30 Göteborg; tel. 031-773 36 42, 070-209 23 15, peter.lindberg@zool.gu.se
·	Håkan Lindblom, Lillsjövägen 4, 913 32 Holmsund; tel. 090-405 40 (hem), 090-18 42 91 (arbete), h_lindblom@hem.utfors.se
·	Uno Skog, Herrhagsvägen 221, 791 76 Falun, tel. 023-100 48, uno.skog@spray.se
Hämtat från www.club300.se